tisdag 8 mars 2011

Små korta berättelser

Jag kan fortfarande än idag, trots att det har gått så många år, känna ett sting av dåligt samvete för att jag inte märkte att något var fel. Hon måste ha lidit något fruktansvärt. Men hur skulle jag, ens i min vildaste fantasi, kunna ana att min lärarinna blev misshandlad av sin son så till den milda grad att det till slut kostade henne livet.


Hon hette Marianne och var en liten späd kvinna. Hon var mjuk i sättet, vänlig och hjälpsam. Det var tyska som hon skulle lära oss, och under den lektionen som jag har det starkaste minnet ifrån så skulle vi lära oss vad olika frukter och smaker hette. Vi fick, till och med med rekvisita i form av plastmuggar och små papperstussar för att göra det lite roligare, beställa glass i olika smaker av varandra. Samtidigt satt hon vid katedern och kämpade för att hålla sig vaken efter ännu en tortyrnatt i sonens våld.


Varför gjorde ingen något? Någon måste ju ha märkt att någonting var fel. Nu är det för sent.




Nu har vi haft skrivande i två dagar i skolan. Vi har fått göra några kortare skrivövningar och texten ovan är en av dem. Vi skulle skriva en berättelse som vi sedan läste upp för varandra och så fick de andra gissa om den var sann eller falsk eller om bara vissa delar faktiskt inträffat. Det är ju ofta så att det som skrivs på ett eller annat sätt hänt författaren eller någon i hans eller hennes närhet. Ibland binds olika situationer som inte alls har med varandra att göra ihop och ibland kryddas verkligheten med påhitt. Vad tror ni om min text? Har det inträffat?

Vi fick när vi skrev fundera på hur en historia påverkas av vilken form den berättas i. Skrivs den i jag-form så fås en mer intim känsla medan berättelser i tredje person betraktas mer från sidlinjen. Som om författaren är en fluga på väggen som ser allt som sker. Det som även påverkar en historias stämning är i vilket tempus den berättas, nutid eller dåtid.

Det är en konst att skriva på ett målande sätt som ger läsarna klara bilder över det som författaren ser. Vi fick en övningsuppgift som gick ut på att skriva om följande mening, "en vacker morgon i början av maj", med helt andra ord men på ett sätt så att läsaren får en känsla av att det är en vacker morgon i början av maj. Det är inte helt lätt. Så här lät mitt försök:

Det var ljust ute och solens strålar strök över grannhusets tak. Det hördes ett svagt fågelkvitter från det japanska körsbärsträdet som, så när som på några sena knoppar, stod i full ljusrosa blom.


Det var en rolig övning som jag hoppas att vi får fler av. Det kan vara användbart att kunna om man vill kunna berätta i bilder (fast med ord ;) )

Och till slut som svar på min tidigare fråga så är berättelsen om Marianne sann...

1 kommentar:

  1. livet är allt ironisk
    efter ha läst om dina drömmar
    kan äntligen erkänna att jag alltid "drömt" att ha dit hår...

    SvaraRadera