Igår hoppade jag och älsklingen in i bilen och gav oss iväg på en lite utflykt.
Vi satte kurs mot Björnberget.
Jag började köra så att G kunde läsa kartan men efter ett tag, när jag insåg hur mycket jag INTE gillar gropiga skogsvägar som är som en berg-och-dal-bana, så bytte vi. Mycket bättre!
Längre än så här kom vi inte med bilen. Nu var det dags att börja gå.
Vi gick och gick och gick.
Uppåt, uppåt, uppåt.
Till slut såg vi det - utkikstornet. Bara fem branta trappor kvar (dagen efter att vi sprungit i nästan en timme och mina ben kändes som cementklumpar... Jippi. Där fick jag det sagt också! ;) )
Det här utkikstornet har historia ända från 1893 då det användes för brandbevakning. Den första brandvaktaren som jobbade där fick 80 kr för 7 veckor och 3 dagars vaktande. Det första tornet var byggt av trä, men när det brann upp byggdes den nuvarande stålkonstuktionen år 1932. Tornet blev ett populärt utflyktsmål och man brukade fira gökotta (vad nu det är?) där. Då var det dans i tornet med en speleman på varje våning. Sött. Det måste ha varit trångt. :) Under andra världskriget användes tornet för luftbevakning. Nu ägs tornet av Ljusdals kommun och sköts av Hembygdsföreningen och andra intresseorganisationer så att allmänheten kan klättra upp och njuta av utsikten.
Man kunde se låååångt. Fint va?
Vackert och intressant!
SvaraRadera